Ungdomar och Internet

Har i helgen suttit på en föreläsning och heter unga och internet. Väldigt intressant måste jag säga - kanske inte så mycket nytt, men det finns mycket som ger mig en tankeställare.

Sen jag var 12 år har jag varit en riktig datanörd. Suttit dag ut och dag in framför datorn och utforskat vad som finns på nätet. Vad håller folk egentligen på med? Mest har jag intresserat mig från början med att träffa nya människor, men som sedan har lett till att jag mer och mer börjat hjälpa folk i knipa. Även om jag bara var en liten knatte på den tiden, visste jag rätt mycket om psykisk ohälsa och hur det känns att leva ensam i internet världen, där vuxna inte förstår vad som händer. De flesta fick till en början den uppfattningen att jag endast satt och spelade skräp spel och såg filmer dagarna ut. Visst, mycket av det stämde nog, men fram för allt intresserade mig människors beteenden på nätet och det tog inte länge innan jag fann människor i samma situation som mig.

Bara här om dagen "träffade" jag en kille med sjujävlar till problem. Riktigt allvarliga problem. Det som nu för tiden inte alls förvånar mig, är hur mycket personlig information folk ger ut på så kort tid till någon de känt i några minuter. Ett anförtroende som är svår att förklara. Oberoende om jag är mig själv på nätet, låtsas vara en 50-årig gubbe, eller spelar en polis från Californien, tenderar folk att lita på mig och även generellt också andra som låtsas vara nån de inte är. I varje fall mig har folk litat på sen jag var liten utan egentlig bra orsak. De anförtror sig nästan till vem som helst bara för att få prata ut om sina bekymmer - Men alla är nog inte att lita på, och det hoppas jag att ungdomar förstår.

Social Media Revolution 2013

Den här videon ovanför fick mig att tänka på för nån dag sen när jag spelade WoW (World Of Warcraft). (Och ja, tyvärr har även jag börjat med det..sådär en 8 år senare än alla andra. Har lovat mig själv att aldrig bli en no-lifer igen, men ville provsmaka lite jag också. Ja, och för att komma tillbaka till det jag skulle säga-- alltså för nån dag sen mitt i en instance skrev en kille: "Yess! Äntligen har jag sluppit in på WoW, det är minsann inte enkelt när man bor i Kina". ...

Sorgligt på ett sätt att det ska vara så omöjligt att komma in på olika ställen på nätet i Kina, men samtidigt började jag själv fundera hur skönt det vore att slippa en del av internetvärlden som den är i dag, men ändå ha friheten och tillgången att kunna koppla upp sig lite ibland. För att komma tillbaka till ungdomar och deras problem över internet, och fortfarande på tal om bl.a. WoW, så är det faktiskt skrämmande hur dåligt ungdomar mår. Att verkligen ha behovet av att få komma bort från sin verklighet och söka frihet i ett spel. Jag har många vänner som mellan åldrarna 12-17 mått väldigt dåligt, men som jag försökt hjälpa under alla dessa år tills de äntligen sett ljuset. Att kunna ta kontakt med dem i dag och höra att allt skitsnack som pågick när de var unga äntligen har danat bort och som många konstaterar; tänk om jag kunde gå tillbaka i tiden och banka mig själv i huvudet och få mig själv att inse att mitt liv kommer bli bättre – det är aldrig för sent! Jag måste säga att jag väldigt få gånger träffat på såna som i dag inte börjat må bättre – och då tycker jag nästan att jag har hört de flesta problem.

Som också framgick på föreläsningen, att t.ex. föräldrarna i dag kan skicka sms eller skicka via någon chatt att ”nu är det mat”, är inte alls ovanligt. Däremot började jag själv fundera ifall jag gått över gränsen, när älskling och jag var online samtidigt. Han satt i vardagsrummet och jag i köket – båda lyssnade på helt olika låtar och för att vi skulle kunna höra varandra var vi tvungna att sitta och prata via skype. Då började nog en röd klocka klinga någonstans. Where did we go wrong? Sånt får man väl skratta åt i framtiden, men just då kändes det lite väl cyperspacigt. Hur lågt kommer mänskligheten gå?