Nytt liv, nya äventyr!

Det har varit en minst sagt spännande natt/dag med lillkissen Daisy som mamma fick till sin 50-års dag. Hon e lite annat än vad jag är van vid.. speciellt det faktum att hon e första "katto" vi haft. Frassarna ha hittills vari så enkla att sköta och de ha allti velat hoppa i famnen på en direkt. Daisy springer helst undan, men när hon nu fått lära känna oss lite bättre, vill hon inte annat än leka! Hon väckte Kaj kl. 03:17 o mig 04:25. Vi har alltså inte sovit så värst mycket, men vi visste ju att det kan bli nästan som att ha en nyfödd bebis. Så fort man vänder ryggen till, eller går nån meter bort, börja hon jama. Hon pratar hela tiden samtidigt som hon äter och tvättar sig.. o vill konstant ha uppmärksamhet. Vem månne ha hon fått det från? Haha. Det blev en del köras mellan Socklot och Nykarleby stan, så hon ha minsann haft två händelsefulla dagar. Två hem att bekanta sig med och två helt olika miljöer. Hon har också för första gången nu fått vara helt för sig själv ute, och det resultera i att hon sprang under huset och gömde sig där i flera timmar. Vi trodde att vi hade tappat bort henne redan andra dagen när hon inte reagerade till någon av våra metoder för att locka fram henne. När hon väl vaknat, smyger hon sig fram försiktigt mot mig och fattar inte att vi letat och varit oroliga en längre tid. Tur iaf att man nu vet var man ska söka ifall hon "springer" iväg igen.

Idag lärde hon sig gå ner för trapporna med lite hjälp från oss, imorgon kanske hon vågar sig upp också! Oj va livet som kattskötare är roligt nu efter att inte ha haft nåt husdjur sen Lucifer dog, för snart två år sedan. Nåt har man iaf att se fram emot nu över sommaren. Allt börjar så småning om se ljusare ut efter mina två långa depressiva år. Till alla de som ännu tvekar över att kunna gå vidare - inget är omöjligt. Och som jag ofta påminner om; jag är ett levande bevis på att det går om man är tillräckligt envis!

Daisy's favoritleksaker just nu: Pafflådan, mina skor/strumpor, en mus i band och dörrkarmar.