Gräv din egen grav

Jag satt och läste igenom några av mina skriverier ikväll och hittade denna dikt som jag skrev för ungefär ett år sedan. Sitter nu och funderar över vad texten handlade om just då. Det är minst sagt intressant att läsa igenom gamla dikter, när jag många gånger inte känner igen mig i mina egna ord.

Dikten heter: Gräv din egen grav

Du surrar runt om mig som galna bin.

Du klänger dig fast som en blodigel.

Du fastnar på mig som det äckliga slem du är.

Hur får jag bort dig, hur kommer jag ifrån dig?

 

Jag sköljer av mig ditt smuts.

Jag binder fast dig i ett rep.

Du hålls borta en stund,

Men sen bryter du dig lös igen.

 

Släpp mig! Gå din väg.

Jag köper en hammare, likväl som en yxa.

Men slår mig själv på tummen och finner ej kraft att lyfta yxan.

 

Hjälp mig förstå, var är det du vill?

Jag har bäddat din säng, jag har sjungit dig till sömns.

Men när jag själv ska somna, skriker du i mitt öra.

Nu har jag fått nog.

 

En överraskning ska du få.

Denna är till dig, en bomb är vad du förtjänar.

Det må göra ont för oss båda.

Jag får rök i hela mitt rum och brännskador i allra högsta grad.

Men du sprängs i alla fall i tusen bitar.

 

Var så god och plocka i hop dig själv.

Och medan du gör det, njuter jag av att vara fri.